när klockan slår 02.14 har jag kommit underfund med en sak
jag har förstått en kraft som stadgar alla mina frågor
det är en kraft lika verklig som tyngdlagen och jag ska nu förklara den för er.

om du är modig nog att lämna allt välbekant och tröstande
- det kan vara det tak du har över huvudet
eller det förflutna du så bestämt klamrar dig fast vid

och ger dig ut på en sanningssökande resa
antingen extern eller intern
kommer du att inse att svaren till dina frågor finns otroligt nära
de vilar inte i en vän som tror sig veta
eller i en "kärlek" du tror dig vara beroende av
svaren finns inuti dig själv
men du måste resa för att finna dem

om du är villig att betrakta och möta allt det som händer dig på resan
kommer du märka att din egen oro för saker och ting
är mer smärtsamma än fragmenten själva
du kommer förstå att det oftast inte är personerna runt omkring dig som sårar dig
utan att det oftast är just du själv

under din resa måste du se saker för vad de är
du måste acceptera att en del människor kommer att lämna dig
att endast de som aldrig begär något av dig kommer möta dig vid din slutstation
du måste ta in tystnaden och lyssna
vi människor hör ofta
men vi lyssnar sällan

sluta förvänta dig det självklara
himlen behöver inte vara blå
och din själsfrände behöver inte vara den du tror
intala aldrig dig själv att du är nöjd
om en dragningskraft växer inuti dig
våga bli lämnad
våga lämna
för att ibland tappa balansen i kärlek
är en del i ett balanserat liv
och att ibland känna sig ensam
är ett tecken på att det finns en trygghet

och mest av allt: du måste vara beredd
att inse och förlåta några väldigt svåra sanningar om dig själv
för det är den enda sanningen om inte kan underhållas dig
det är den enda sanningen som ingen annan kan förklara för dig

nyckeln till personlig lycka ligger i att granska sig själv
sina sanningar och sina problem
för att kunna bemästra sin egen lycka
måste du bege dig ut på en resa