Dagen började underbart, vindstilla och varmt. Offpist och lössnö! Underbart, så skadar man sig. Sen går man 30min upp till toppen och jag kan säga att det var det jobbigaste jag gjort i hela mitt liv. Fyfan, värt det var detfan inte.. Svettades och var asvarm idag, tillskillnad från alla andra dagar här upp åkt en sekund och fryst ihjäl. Finaste skiddagen i mitt liv. Men sen när man kommer ner och får reda på att en familjemedlem har fått cancer i lugnorna och njurarna och lider. Och ska avlivas idag. Och inte ett hejdå får man ta. Kan säga att jag bröt ihop. Diva, min hund. Skaffade hon när jag var..6? typ. 2000 kommer ihåg det som om det var igår, hon var liten som en bok typ, as gullig. Hon har alltid varit glad.. Det gör så ont att inte ens få se henne en sista gång, känns på något konstigt sätt att det är mitt fel.. men det är de inte.. åh, jag klarar inte detta. Även fast det är ett djur, en hund- Hon betyder asmycket för mig, fan så mycket mer än massa människor jag känner. Hon var liksom den som alltid fanns där och varje natt när jag gick upp och vetefan vad gjorde så satt hon alltid där och "skyddade" mig. Jag kände mig alltid trygg när hon var nära. Tårarna bara rinner och rinner det har dem gjort sen kl10.15 idag. Dom vill inte sluta. Att förlora någon är hemskt. Speciellt en familjemedlem, för at var hon till mig. Som ett syskon på fyra ben. Finaste hunden som någonsin kommer att finnas. Du kommer alltid finnas i mitt hjärta. ser knappt vad jag skriver, för mycket tårar i ögonen. Diva, jag saknar dig. Men du har det bra där du är nu.
2000-03-28 - 2011-02-18
Jag älskar dig.
Forever