Nära döden.
LÅngt inlägg. Lisberg va typ bästa dagen och den värsta.
Ganska så hyffsat väder i början. mulet typ, sen kom regnet. Vi åkte la ändå. Tröttnade dock efter några timmar med spöregn. Blev gansk akall om man säger så. Sen var alla JÄTTE tråkiga. För jag fick åka atmosfear själv.
Jävla fegisar jag åkte med aså. Satt bredvid m
assa 9åringar istället för en 20åring. Mes!!!!!!!!!!!!!!!!
Aja, atmoesfear är så jävla rolig och inte alls läskig! Vid 22 spöregnade det verkligen, då fick vi för oss att åka balder 500 gånger på raken. Eller jag och andrea gjorde det
. Blundade hela tiden, sjukt kul.
Värt att prova det. Ingen kö så vi åkte precis hela tiden. Sen sprang vi till kanonen. åkte den en gång. Sedan frågade de om vi ville åka igen och vi sa ja.
Hälften gick ur. Men vi åkte, eller ja åkte..
Den stannade i första backen. Jag satt nästa längst fram. Kände att det gick lite segare uppför än vad de brukar. Såklart stannade vagnen på toppen, min vagn hängde ner för stupet.
Jag har aldrig haft sån dödsångest. Helt hemskt var det..
Jag trodde allvarligt att jag skulle dö.
Tankarna om Lisebergsbanan som hade gått sönder kom upp i tankarna. Hjärtat slog i hundra. Sedan bröjade den rulla bakåt efter att ha stått still i 10 sekunder. Då tänkte jag bara, detta kommer göra så jävla ont eller så dör jag. Men tack gode gud för bromsar.
Fick världens jävla fart bakåt.
Sjulkt snabbt. Som tur har kanone de bästa bromsarna som finns. så den hann stanna innan vi dog. sen fick de rulla fram och tillbaks för att få ut oss. Sen var jag i chocktillstånd hela natten.
Sjukt jävla vidrigt var det verkligen.
Kommer drömma mardrömmer om detta.
Men vi överlevde iallafall. Sen fick vi springa till scandenavium. Ganska skönt
,(det spöregnade verkligen under tiden)
USCH!!
Kommentarer
Trackback